Igår tecknade vi modell, vår lärare fick ställa upp. Det en blandning av prestationsångest och lycka. Det kändes tungt och jobbigt, men lärorikt. Proportioner och vinklar, det är verkligen jätte svårt. Jag ville kasta varje teckning ut genom fönstret hellre än att någon skulle se dem och jag gjorde "bara" tre skisser på hela kvällen.
Jag fick bita mig i läppen och använde vår lärares ord som ett mantra:
"varje gång det är jobbigt, det är då du är på väg någonstans".

---

(Håller på med hemligheter, jag hoppas ni får se dem i slutet/börja av veckan.)