Insåg plötsligt att jag hade glömt något viktigt. Du vet den där känslan man inte kan skaka av sig. Gick runt och tittade i lägenheten och funderade en stund. Jag fick plötsligt ett infall och gick fram till mickron och kikade in, och visst stod där en matlåda uppvärmd vid ca kl 18.00 fortfarande oäten..kl är nu 00:20.

Jag gillar mig själv ibland, det är så typiskt.

För er som inte redan har lagt märke till detta, eller inte känner mig, så lider jag av läs- och skrivsvårigheter.
Vilket betyder att jag har svårtigheter med att läsa och skriva, vilket är väldigt vanligt i dagens samhälle.

För några veckor sedan inlädde jag en utredning av Dyslexi.
(Vilket är en speciell typ av läs- och skrivsvårighet (Var tvungen att kolla upp stavningen))
Jag har varit på läs och skrivcenter, där jag har gjort olika sorters tester. I dessa tester undersöker man bl.a. minne, skriftspråk samt auditiva och visuella förmågor. De går även igenom ärftliga samband och tidigare språkutveckling. 

Allt detta för att se om minna svårigheter faller in i mönstrett för att ställa en dyslexidiagnos.  

Nu när kartläggningen börjar bli klar, blir väntan bara mer och mer olidlig.
Att vänta på diagnos i några veckor kan man tycka inte är speciellt länge, men jag har väl egentligen väntat på en förklaring för mina svårigheter sedan jag började lära mig att läsa och skriva.

Jag vet inte vad man ska vara mest glad och samtidigt rädd för, att få diagnosen dyslexi eller inte.
Om jag får en diagnos hur kommer jag bemötas då och hur kommer jag själv att förändras? Samtidigt skulle det vara skönt att kunna förklara för andra, men främst för mig själv, varför jag har dessa svårigheter. 

Jag visste inte att man kunde känna så många känslor på än och samma gång. Jag känner mig både förvirrad, orolig, upprymd, rädd, glad och ledsen. Detta blir lite av ett kaos ihjärnan kan jag meddela.

Mest av allt ska det bli härligt att få känna lättnaden när jag får veta varför jag inte kan stava till ord som dyselexi. 

...men vi gör ett försök...(Igen).

Mina kära vänner vet att jag redan försökt detta förut, och jag antar att när dem läser de här, om dem nu gör det, kommer dem tänka: "Jag undrar om det tar en eller två veckor den här gången..."

Men det gäller väl bara att få arslet ur vagnen, som dem säger.
Så, Blogga?
Hur skriver man en spännande stycke text?
Inte vet jag, men vi gör ett försök.

Skriva en bra text med tyngd och djup som folk kan relatera till, eller något asrolig skämtsam text om två tomater och någon väg någonstans långt borta.

I min blogg kommer jag att skriva om spännande äventyr på slätterna av... ibland slänger jag in små hintar av min kreativa sida, som reklam för av mig själv.
Men ibland kommer jag också skriva skit tråkiga inlägg om min vardag och hur köttbullarna smakade i morse och hur arg jag blev på Anna Anka eller varför inte ett litet smakprov på den 3 timmar långa föreläsningen om övergödning som jag var på häromdagen.

Det är väl bara att uttrycka sig själv och vara ärlig.

//SaraJPettersson